Sambon har åkt iväg till Norge för att jobba igen. Det har varit väldigt trevligt att ha honom hemma i hela tre veckor. Perfekt hade det varit om jag hade varit ledig också, men jag måste ju få mitt ekonomiska hjul att snurra också.
Iom att jag imorgon börjar mitt "nya" jobb har jag redan börjat se framemot att äntligen få ha semester.

Med mitt "nya" jobb menar jag en gård där jag hade min första anställning. Jag har längtat efter att få komma tillbaka och arbeta där, nu äntligen fick jag chansen. Ingen kan vara gladare än jag är just nu. Jag har längtat efter detta hur länge som helst. Vilket kan verka konstigt för vissa, men jag älskar verkligen mitt arbete och har aldrig ångrat mitt val av yrke.

Men just nu ska jag bara luta mig tillbaka i soffan och njuta av söndagen. Och försöka virka en mössa.

Temperaturen de senaste dagarna har legat runt 0-strecket. Och ingen kan vara gladare än jag. :-)
Bortsett från det trista jag fick höra förra veckan när min mor ringde. Men jag ska inte låta henne slå ner mig, hon kan bara inte se att någon annan är lycklig när hon är olycklig.
Fast man kan ju tycka att hon ska vara glad för hennes dotters skull, men icke.
Nu har jag för stunden sagt upp kontakten med henne, vi har ju inte haft den bästa relationen innan heller.
Men jag tror att det är för det bästa. Hon mår inte bra just nu, och jag kan tyvärr inte hjälpa henne eftersom hon anser att hon inte behöver hjälp. Hon måste själv komma till insikt om det.
Meningslöst att kämpa emot strömmen för min del, men jag hoppas för hennes skull att hon inser hur läget ligger till.

När både jag och min syster tycker att hon är minst sagt labil just nu då är det verkligen ett krisartat läge.
Huja!

Det har varit fullt upp de senaste dagarna att jag helt enkelt inte orkat blogga.
Min mor har störst skuld i det hela, hon får mig t.o.m att må dåligt över att jag förlovat mig.
Men den lyckan ska hon inte få! Trist när ens egen mor inte kan känna glädje när jag hittat han jag vill leva mitt liv med. Särskilt med tanke på att det inte var bra med förra pojkvännen som jag delade 3,5 år med innan jag valde att avsluta det hela. Det ledde liksom ingen vart.

Jag menar, är det lönt att leva resten av livet med någon som är oengagerad och varken har lust att gifta sig el. vill ha barn när jag själv har de planerna? Det finns självklart mycket mer att skriva i ämnet, men jag kommer ta det vid annat tillfälle. Jag har inte lust just nu.

Föreställ er en rätt så alldaglig tjej i de yngre tonåren. Den här tjejen har blont hår, blå ögon och glasögon, klär sig normalt. Dock inte helt efter modets regler och krav, men alltid hel och ren. Hon är lugn och snäll, tyst men kan säga ifrån om situationen kräver det.
I skolan är hon duktig och sköter sig själv, lyssnar på läraren och följer med på lektionerna. Hon går i en klass med tretton killar och tre tjejer, hon är en av dem. I klassen är hon ingen särskild, hon har aldrig velat utmärka sig på något sätt. Hon är bara en del av periferin. Ingen som direkt umgås med henne, hon flyter mest bara runt på raster. Alltid vald sist på idrotten och utskrattad om hon skulle utmärka sig på något vis.

Den jag försökt beskriva är jag själv, om ni inte redan gissat det. Jag under min högstadietid, fast det kan ligga gärna omfatta hela grundskolan. Innerst inne har jag alltid vetat att jag ser helt okej ut, det gör jag än idag.
Livet ställer mig fortfarande i situationer där jag börjar tvivla, där den där tjejen kommer fram igen. Hon som alltid fick höra att hon var ful, hon som aldrig hade pojkvän eller som någon kille intresserade sig för. Jag var den som man drev med, som man lurade när man lyckats lista ut vem jag tyckte om. De fick honom att spela med, låtsas att han också tyckte om mig. Bara för att jävlas. Det har verkligen satt sina spår.
Om man får höra något konstant kommer man tillslut att tro att det är sanning. Eftersom det är det enda man tar in. Jag fick höra att jag var ful tillräckligt mycket att jag tillslut trodde på det. Självklart måste det vara sant, alla säger ju det?

Jag vet av egen erfarenhet att barn är grymma. Och det där man brukar säga att "ord är som spikar, lätta att slå in men svåra att dra ut"? Det stämmer alltför väl.
Min mamma brukade också säga att "Ord sårar mer än slag.". Det finns stunder i mitt liv då jag önskar att jag fick de där slagen istället. Ibland önskar jag även att mina 9 år i grundskolan kunde försvinna. Bara för att det var en sån jobbig tid i mitt liv. Den konstanta ensamheten, att vara utan vänner. Att alltid sitta hemma på kvällar och helger. Tvn var mer en vän till mig än någon människa.
Fast när jag ser tillbaka på allt idag, vet jag mycket väl att jag iallafall lärt mig något utav det hela. Hur jag ska behandla andra människor och vad jag själv värderar som värdefullt. Att mitt utseende är inte allt, utan att man ska se till helheten. Jag försöker att inte vara snar att döma, eftersom att jag själv vet hur det kan vara att bli dömd på förhand. Att bli utpekad som någon som inte stämmer in i stilmallen för hur man ska vara eller hur man ska se ut.

Fy vad skönt det var att åka hem 17.30. Korna har skött sig exemplariskt.. nästintill.
När jag kom lördag morgon hade de känt för att peta ner grinden in till foderbordet, och där låg minsann 5 sjusovare som jag fick sjasa ut. De hade trampat ut allt foder till en fin platt matta, bara till att börja rengöra. Tur i oturen hade de inte gödslat mycket på fodret. Annars hade det bara varit att köra ut allt. Puh!
Jag hade det trevligt idag, fick hoppa ut på passagerarsidan eftersom förardörren behagat frysa. Jag hoppade in i bilen på morgon och sen när jag kom fram kunde jag inte ta mig ut.
Det har hänt sambon en gång, så jag vet hur komiskt det ser ut. Men han satt dock på passagerarplatsen.
Glad att vi snart har fått igång våran bil igen, vi väntar bara på lyktglaset som borde komma på måndag. :-)

Imorgon blir det upp innan 09.00 eftersom vi då ska åka iväg och fiska med svärfar. Längtat efter att få köra skoter hela dagen, särskilt när man mött alla andra glada skoteråkare. Helt underbart väder med strålande solsken. Då blir man lite less på att man ska jobba och inte kan fara ut.
Men som jag skrev tidigare så kommer det fler helger, bara sambon blir klar med revyn.
Nu blir det att mysa ner sig i soffan framför en film med älsklingen. Hej och hå!

.. att ligga inne på soffan en sån här fin dag med lite cola och en chokladbit?
Visst är det? Särskilt om man ska iväg och jobba senare. Eller hur? :-)

Helt underbart fint ute, bara -10 och strålande solsken. Och jag sitter inne.
Sambon är borta på revyn, annars hade vi nog varit ute och kört skoter just nu. Han pratade om det när jag skjutsade över honom. Lite synd att revyn inte är klar förrän i mitten av mars.
Men jag är glad att han nästa år ska tacka nej till revyn, han sa själv att han vill göra saker med mig under helgerna istället. Åka skoter, fara till Kåbdalis och åka snowboard som vi hade planerat.
Lite trist att revyn ska vara när jag har som mest jobb, när jag är ledig på helgerna så är han upptagen med revyn. :/

Jag jobbar i helgen, därav den dåliga uppdateringen.
Upp 05.30 och susa iväg till jobbet, klar vid ca 08.00 och iväg hem igen. Därefter nästa pass mellan 15.00 - ca 18.00. Igår kände jag mig inte alltför trött, trots att sambon kom hem 01.30 och ville ha liv i mig. Han höll mig vaken till ca 03.00, så jag sov väl ungefär 6,5 timme allt som allt.
Men inatt blev det tyvärr bara 4 timmar som mest. Jag sover oerhört dåligt när han är borta, jag blir orolig och ligger mestadels bara och vrider mig i sängen.
Jag vill sova, men kan inte. Direkt när han är hemma igen är det snudd på att jag däckar.
När han var borta i Piteå och gick skola hade jag lite mindre bekymmer att sova, men det gick inte helt problemfritt. Tur att man har något "beroende" som är hälsosamt iallafall. :-)

Nu kan jag iallafall se framemot att jag är ledig efter kvällens pass på jobbet. På tisdag blir det en längre pass eftersom jag och sambon ska in till stan och äta middag på Panelen. Gottigott! hoppas jag iallafall, jag har aldrig ätit där tidigare. Vanligtvis äter vi på Ming, jag älskar ju som bekant thai-mat. Bästa restaurangen hemma i Piteå är Thai Garden och i Luleå är det Bhan Thai. Hehe. :-)
Så det ska bli intressant att se om maten är god som alla säger. Och mysigt att äta ute med älsklingen, det var ett tag sen sist. Jag tror vi var ut och åt när jag fyllde år i oktober tillsammans med hans mamma och hennes sambo. Det kan då lugnt sägas att jag har en mycket glad sambo som tycker om att jag gillar att åka iväg och äta, eller besöka olika sevärdheter osv.

En låg dag på bloggfronten iallafall, men full rulle hemma. Dagen började med arbete, dock enbart till ca 10.30. Det fanns inte alltför mycket att sysselsätta sig med nämligen. Lite ovanligt för att vara ett jordbruk, men ibland är det trevligt med lite stiltje. Då har man helt enkelt gjort allt man ska göra som jag brukar säga. :-)

Hemåt med den blåa faran, koka ihop lite lunch åt mig och sambon. Sedan vidare till hästarna, de hade ju hunnit äta upp sin rundbal och ville bestämt ha en ny. Jag förstår det inte, varför ska alla djur ha mat? Skulle de inte bara kunna leva på luft? ;-) En ny bal och lite mystid med bägge pållarna, inväntar att den tredje kommer hem igen i april. Hon tillför något visst till gruppdynamiken och det är inte samma sak när hon är borta.
Självklart kommer jag osökt att tänka på alla hagar som ska byggas till sommaren. Vinterhagen ska byggas om och sommarhagarna ska byggas upp. Ligghallen ska vi mest troligt riva och bygga upp på nytt, balar ska hem och säkerligen blir det något fix och trix i stallet. Om jag känner mig själv rätt.

För att återgå till verkligheten som råder just nu så blev det sedan storstädning av huset med sambon.
Det var en mycket nöjd Jennie som sedan satte sig i soffan 1,5 timme innan jag skulle åka till jobbet igen. Jag njöt verkligen av min te-kopp och mina två kakor. Ibland krävs det verkligen inte mycket för att sätta guldkant på tillvaron.
Som att sambon hade renbäddat sängen när jag kom hem igen, gulligt är bara förnamnet. Han har lite svårt att göra det iom sin skada i axeln, så det värmde verkligen i hjärtat på mig. Han hade även pysslat på med lite annat här hemma. Jag tror både han och jag börjar vara riktigt pysselsugna. Jag längtar som sagt att sätta tänderna i mina projekt (köksbord, stolar, soffa och byrå) + att jag sparade två skåp från min gamla tevemöbel som jag ska göra om.
Vitrinskåpsdelen ska jag göra om till ett mindre barskåp var tanken, måla om och tapetsera + montera ljus. Jag känner på mig att det kommer bli riktigt snyggt. :-)

I skrivande stund är sambon ute på lite galej hos en "granne" och jag sitter hemma. En kopp te och Ett Herrans Liv håller mig sällskap innan jag ska i säng 22.00. Men känner jag min sambo rätt lär han komma hem innan jag somnar. Han har svårt att vara utan mig, och jag måste väl erkänna att det är samma för mig.
Men nu ska jag återgå till min serie. Hej och hå!

Jag sitter och styr upp lite planer inför alla hjärtans dag på tisdag.
Jag och sambon ska in till Boden och äta en god middag tillsammans, hur mysigt låter inte det på en skala? :-)
Fast samtidigt ska vi passa på att storhandla inser jag, kylen börjar gapa lite tom. Även om det nu skulle vara praktiskt att äta middag hos någon annan varje dag, är det tämligen ogenomförbart i våran umgängeskrets.
Vi har ju dessutom lite andra mat-rutiner när jag arbetar. Lunch när jag kommer hem från jobbet eller runt 13 - 14. Och middag blir oftast när jag kommer hem efter 18.
Det förefaller sig enklast så eftersom jag inte riktigt känner för att hinna klämma i mig en stor middag innan jag åker 15.30.

Jag vet ju bara hur rent ut sagt jobbigt det var när jag skulle på övning med kören. Och hade ätit palt hos svärfar. Jag var mätt, kände mig nästintill gravid kan jag tänka mig. Huja huja.
Och kören blir det dags för när jag arbetat färdigt i mars. Det är lite svårt att hinna med just nu, de tränar på onsdagar vid 18.00 och jag jobbar ju till minst 18.00 + att jag har 30 min hem, sen dusch och ja ni kan ju räkna ut resten själv.
Men roligt att höra att jag är efterlyst av dem. :-) En av körmedlemarna hade pratat med sambons morbror och frågat om jag inte skulle dyka upp, och igår ringde självaste körledaren och frågade om jag var intresserad att fortsätta.
Jag älskar att sjunga i kör, har gjort det under hela min högstadie och gymnasietid. Särskilt som solist, men jag kan lova att jag ändå är nervös. Fullt med fjärilar som fladdrar i magen, men när jag väl står därframme släpper det. :-)

Vad har ni för favoritsysselsättning? Sjunga, spela osv?

Underbart härligt med en ledig dag idag, fast jag jobbar ju helg så det är arbete igen imorgon.
Igår kväll gjorde jag äntligen min frozen cheesecake och satte i frysen. Första gången och allt. Helt nojig över om den skulle frysa överhuvudtaget. Men det lyckades! :-)
Det ska bli gott att prova den senare, hoppas på lite besök av både svärmor och en vän. Annars är det enda som väntar idag ett besök hos frissan för mig. Jag har ju stadigvarande en tid där var åttonde vecka.
Och det känns bra. För några år sedan var jag helt obekymrad om håret, när jag väl passade på att boka en tid var det när håret så rent ut sagt hemskt ut. Utväxt på minst 1,5 dm och kluvna toppar deluxe.
Men hästarna bryr sig inte hur jag ser ut som jag brukar säga. :-)
Bästa tiden när man får sitta hos Alexandra och bara bli ompysslad.

Men nu blir det frukost. Hej och hå! :-)

En dröm om ett vitt lantkök, fast sambon säger bestämt nej. Just nu har vi ett vitt kök och han är less på det.
Jag kan väl förstå honom, men vitt har sin tjusning. Ikea har ett läckert kök i blankt rött som jag är riktigt förtjust i, jag kan mycket väl tänka mig det också. Med svart kakel till och en svart alt. mörk bänkskiva. Nice säger jag.
Vi har planer på att göra om köket, när bägge två har arbete och det finns pengar till det. Just nu är det enda som står på inredningschemat att tapetsera en fondvägg i vardagsrummet.
Vi planerar på sikt att bygga bastu och relax i källaren, ska även fixa till tvättstugan som ser rent anskrämlig ut.
Men pengar måste finnas till allt. Det är en början iallafall att vi eldar bort all ved som legat där bastun är tänkt att byggas.

Sen är det väl nya tapeter och golv i sovrummet, golvbyte i hela huset osv. som skulle vara intressant och som vi har behov att göra. Badrummet hade varit riktigt fint att få kakla och klinkra i, men tyvärr bor vi i ett trähus och enligt vad sambon säger blir det svårt med kakel då. Han skulle gärna kakla där inne, men när huset rör sig är det mer regel än undantag att kaklet spricker.
Mycket drömmar, mycket planer. Mycket man vill göra, men som man inte kan just nu. Bygga altan, byta till större fönster i köket, tömma grunden under vardagsrummet och göra ett sovrum där för sommarbruk när det är som varmast etc.
Om jag hade kunnat skulle jag vilja slipa och måla om mitt köksbord som är undanstoppat och helt oåtkomligt för närvarande. Vitt underrede och lasera skivan i vitt, samma sak med stolarna.
Det bordet är större än det vi har för närvarande, det skulle passa bättre in i köket också samt att jag vill göra iordning en fin kökssoffa som står hos min svärmor.
Men kommer tid så kommer råd. Snart är det vår och då kan jag börja. :-)