Den "eviga" väntan.


Antingen väntar jag på att åka och jobba alt. på att sambon ska komma hem.
Iom att jag blev arbetslös från det bästa jobbet någonsin (!) den 14:e oktober så är det lite smådrygt att vara hemma. Jag fick jobba denna vecka iom att chefen fått ryggskott, mest troligt jobb även nästa vecka. Men det är osett ännu, jag hoppas dock som ni förstår. :-)

David är och gör sin praktik i Kiruna uppe på LKAB. Han har valt att gå en vanlig arbetsvecka med dom, vilket är 7 dagar, istället för att ha praktik 5 dagar och sen hemma på helgen. Detta innebär bara att jag går hemma och suktar efter honom något enormt. :-(
Nu är det ju dock bara 3 dagar kvar. Han är hemma igen efter 18.00 på måndag.
Men guuuuuuuuuuuuud! Vad jag saknar honom. Han måste vara den mysigaste killen jag någonsin träffat.
Jag vill inte annat än att vara med honom konstant och han känner detsamma för mig.

Men jag har iallafall ett telefonsamtal eller två att invänta från honom ikväll efter jobbet. Jag slutar ju vid 18.00, då brukar han ringa mig första gången. :)
Nu är jag dessutom lite extra orolig, det hade varit ett ras i gruvan igår så väg 35 stängdes och idag har det varit ett till ras så väg 25 är stängd. David är oftast och "jobbar" kring väg 28. Hoppas att han inte råkat ut för något. :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0