wonderfulandloved

Jag har kollat på ett program om barn som bantar osv. Helt sjukt hur vuxenvärlden kan påverka små barn och att det finns vissa vuxna som ber sina barn att banta.
Jag har själv varit i det träsket, med en mor som tyckte jag skulle banta rent ut sagt när jag var runt 13 år gammal. Fortfarande så är jag inte "normal"viktigt för min längd, men det bryr jag mig föga om. Jag kan arbeta och vara aktiv, det jag anser är viktigt i dagens läge.
Nackdelen är svårigheten att hitta kläder och framför allt byxor. Men nuförtiden är jag medveten om var de har byxor i bättre strl ex. Lindex. För att slippa knalla in på en affär, ta byxor i rätt strl, gå in i hytten och bara få upp dem till låren. Jag minns ett tillfälle då jag t.o.m grät i provhytten för att det kändes så pass jobbigt.

Jag är medveten om mitt sockerberoende. Säkerligen skulle jag minska i vikt om jag slutade äta den mängd socker jag gör. Det är svårt att sluta, men jag försöker. Det är inte lika intressant att äta upp två chokladkakor en fredagkväll som det var för några år sedan. Att tänka att man inte ska åka in på macken innan man åker och jobbar för att få en chokladbit och samma när man kommer hem.
Man måste börja i tanken för att komma någonstans. Det du inte förberett dig för i tanken, kan du inte omsätta i praktiken. Jag kämpar. Jag vill. Jag ska uppnå mitt mål.

Jag och sambon har börjat promenera minst 40 min varje kväll. Tills kylan slog in. Jag vet, jag vet. Men lite vek måste man få vara, tack och lov att jag arbetar nu. Jag har haft en tanke att ha med mig stegräknaren på arbetet för att se hur mycket jag egentligen går där på två arbetspass. Min tanke säger mig att det borde vara likvärdigt minst med våra promenader. Jag känner även att jag borde börja simma några gånger i veckan.
Det är skonsam träning och samtidigt väldigt avslappnande. Trots allt är det några år sedan jag simmade sist, jag måste bara överkomma min noja att visa mig inför andra i bikini. Ett litet hjärnspöke som jag har.
Särskilt när man är i simhallen här hemma, en liten by som ni kanske gissat er till. Jag hade inga bekymmer öht när vi var och badade på relaxen inne i Boden. Hjärnspöken som sagt.